Dalarna University's logo and link to the university's website

Syftet med denna studie är att få kunskap om lärares diskursiva konstruktioner av ämnena svenska som andraspråk (sva) respektive svenska (sve) samt om de elever de möter i dessa inom ramen för yrkesförberedande gymnasieprogram. Genom att intervjua sex lärare som undervisar i ett eller bägge av gymnasieskolans två svenskämnen urskiljs med hjälp av Laclau och Mouffes (1985) diskursteori hur lärare diskursivt konstruerar sina ämnen som olika, samt hur yrkeseleven konstrueras som en särskild elevkategori som har betydelse för lärarnas förhållningssätt till det egna ämnet.

Lärarna i studien beskriver på ett generellt plan sva-ämnet som primärt ett språkoch stödämne med fokus på utveckling främst av grammatik, ordförråd och kulturella referenser, medan de beskriver sve-ämnet mer som ett litteraturämne med stora möjligheter vars fokus till stor del ligger på att utveckla mer avancerade litteracitetskunskaper hos eleverna. Förutom att lärarnas diskurser om svenskämnena organiseras kring olika tecken och således tillskrivs olika mening, visar resultatet också att lärare med snarlika/återkommande begrepp diskursivt konstruerar eleven från yrkesförberedande program som en problempräglad, läsoch studieointresserad elevkategori som förstås se på svenskämnena som ”ett nödvändigt ont”.

Slutsatser som kan dras från studien är att (1) begreppet språk ekvivaleras med olika tecken beroende på om diskursen gäller sva eller sve, vilket visar på en betydande skillnad mellan hur lärarna i studien förstår sina ämnen och inte minst då de språkliga kompetenser som sva- respektive sve-eleven anses vara i behov av att utveckla inom ramen för dessa. (2) Det är inte enbart en fråga om uppdelningen sva/sve när likvärdighet i gymnasieskolans svenskundervisning diskuteras, utan även en fråga om vilket gymnasieprogram som eleverna kommer från och vem den enskilde läraren är. Denna studie visar hur yrkeselev ligger som en överordnad elevkategori av betydelse för hur lärare relevantgör sitt ämne i en yrkesgymnasial kontext.

En ytterligare slutsats är att (3) det råder motstridiga diskurser i lärarnas tal, då lärarna dels tydligt rör sig inom en omsorgsdiskurs i vilken elevens (o)intressen och (icke-)behov utgör en tydlig utgångspunkt för dem i sin praktik, men dels också en anpassningsdiskurs som har sin främsta utgångspunkt i låga förväntningar på yrkeselevens motivation och kapacitet. Denna senare diskurs kan ses gå stick i stäv med omsorgsdiskursen, genom att risk finns att undervisningen i svenskämnena utformas på ett sätt så att den skapar social reproduktion.