Denna uppsats syftar till att undersöka lärares uppfattningar kring olika arbetssätts inverkan på elevers talande, lyssnande och samtalande inom svenskämnet. Intresset var att synliggöra hur lärare lägger upp undervisningen för att främja elevers språkutveckling. Som teoretiskt ramverk har en sociokulturell teori om språkets och lärandets sociala funktion använts. Intervjuer har genomförts med sju lärare verksamma i ämnet svenska i årskurserna F-3.
I examensarbetets avslutande del förs en diskussion om resultatet av de olika arbetssättens relevans för elevers utvecklande av att tala, lyssna och samtala inom svenskämnet. Resultatet visar att en metod som de flesta lärare använder är visualisering för att få liv i akademiska koncept med visuella och praktiska inlärningsupplevelser. Lärarna försöker även hjälpa sina elever att förstå hur det de lärt sig i skolan kan tillämpas i samhället. Många lärare nämnde det kooperativa lärandet där de använder sig av bland annat EPA, APE, axelkompisar och små gruppdiskussioner. Det alla hade gemensamt var att de upplever att det är viktigt med att ha en tydlig instruktion, även om metoden är bra så kan den lätt fallera på otydlighet från läraren.
Svenska