Dalarna University's logo and link to the university's website

BAKGRUND

Flertalet av dem som förvärvar en traumatisk hjärnskada får vanligtvis funktionsnedsättningar av varierande slag som kan påverka vardagslivet med ibland livslånga konsekvenser som följd. Sådana förändringar kan grovt indelat vara av fysisk, perceptuell, minnesmässig och/eller kognitiv art, samt av beteende, personlighet och/eller social och relationsmässig karaktär. Tidigare studier som fokuserar de hjärnskadades egna erfarenheter av att leva med sådana funktionsnedsättningar är begränsade särskilt inom det socialvetenskapliga området. Att belysa och öka förståelsen för de hjärnskadades livssituation, omställningsprocess och återanpassning till vardagslivet är därför av betydelse och legitimerar behovet av dylika studier. Samhällsnyttan av sådana studier kan i förlängningen innebära att vård och rehabilitering, samt stöd och omsorgsformer utvecklas så att personer med förvärvad hjärnskada kan ta del av ett ännu bättre och för dem anpassat samhällsstöd.

SYFTE

Syftet med studien är att öka kunskapen för, samt att belysa omställningsprocesser och konsekvenser som vuxna personer med traumatisk hjärnskada erfar och upplever i vardagslivet och i samhällsstödet efter en förvärvad traumatisk hjärnskada.

METOD

Studien antar en intensiv (kvalitativ) ansats. Genom semistrukturerade djupintervjuer har 15 personer berättat om sina erfarenheter av att leva med traumatisk hjärnskada. Intervjuguiden består av sex frågeområden: konsekvenser till följd av skadan, familjeliv och socialt nätverk, arbetsliv och sysselsättning, livsförändring, samhällsstöd samt vardagsliv. Informanterna var vid intervjutillfället i åldrarna 28-56 år. Datamaterialet har strukturerats och analyserats induktivt, utifrån en tolkande innehållsanalys och kommer senare att analyseras abduktivt, utifrån Axel Honneths teori om socialt erkännande.

RESULTAT

Det preliminära resultatet från innehållsanalysen redovisas i sex övergripande teman som konstituerar de intervjuades erfarenheter av att leva ett vardagsliv med traumatisk hjärnskada. Dessa teman redovisas i form av dikotomier och kopplas till tidigare studier och teoretiska antaganden: Omsorgens betydelse, en fråga om informellt vs formellt stöd. Handlingens betydelse, en fråga om aktivitet vs inaktivitet. Empowerment, en fråga om självständighet vs osjälvständighet. Social interaktion, en fråga om möte och bemötande. Förändringens tema, en fråga om process vs stagnation. Emotioner, en pendling mellan hopp och hopplöshet.

SLUTSATS

Studien är i process och konklusionen är därför preliminär. Den påvisar bl.a. att betydelsefulla andra, t.ex. anhöriga har en viktig funktion att fylla som motivation och drivkraft för träning, återkomst och för livssituationen efter skadan. De intervjuade var initialt nöjda med samhällets stöd, t.ex. med avseende på rehabilitering, ett stöd som till en början fungerat väl men som senare under processen krävt allt mer av egen aktivitet för att fungera. Rapporterade konsekvenser är såväl negativa som positiva.