Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur gymnasielärare i ämnet svenska använder film som pedagogiskt redskap på ett praktiskt sätt i undervisningen samt vilken inställning de har till filmen i den pedagogiska verksamheten. Den metod som har använts för att besvara studiens frågeställningar är enkät, vilken tolv lärare svarade på. Resultaten från undersökningen visar bland annat att nästan alla lärare använder film relativt ofta i svenskundervisningen. Några av lärarna visar även på en medvetenhet när det kommer till filmarbete. Det handlar då till exempel om att eleverna får titta på och diskutera olika typer av filmer på ett djupare plan. Lärarnas beskrivningar av arbetsmoment med film har överlag en tydlig koppling till kursmålen för ämnet svenska på gymnasiet. Det teoretiska ramverket som används i studien är dels didaktisk teori, dels sociokulturell teori. Den didaktiska teorin är relevant i anslutning till lärarnas beskrivningar av hur de använder film i svenskämnet, medan det sociokulturella perspektivet på lärande diskuteras utifrån begreppet stöttning. Flera lärare nämner film som stöd för eleverna i olika delar av ämnet, som till exempel att film används för att underlätta förståelsen för centrala begrepp som tema och berättarperspektiv, eller som stöd för lässvaga elever. Av lärarnas svar framgår även några svårigheter som lärarna ser på användningen av film, som framförallt handlar om för lite undervisningstid samt planeringstid. Majoriteten av lärarna diskuterar sällan eller aldrig filmarbete i undervisningen med andra lärare, vilket är någonting som flera skulle önska skedde i större utsträckning för att utveckla det filmpedagogiska arbetet ute i skolorna.