I Frankrike, men även i andra länder, har under senare tid problematiken med litterära verk som skildrar privata förhållanden, till synes relaterade till verkliga personer, allt oftare aktualiserats i såväl media som rättsprocesser. Föreliggande studie syftar till att analysera vad som sker då en person, som anser sig ha fått privatlivets helgd kränkt i ett litterärt verk, drar författare och förlag inför domstol. Problematiken involverar konfrontationen mellan två grundläggande rättigheter: å ena sidan varje författares rätt att uttrycka sig fritt, å den andra den enskilda individens rätt att värna sitt privatliv. Detta dilemma leder till frågan om hur långt en romanförfattare får lov att gå i sin framställning av förhållanden som tillhör existerande personers privata sfär. Licentiatuppsatsen diskuterar olika definitioner av begreppet privatliv i förhållande till i Frankrike gällande lagstiftning. Vidare undersöks i vilken utsträckning domare behandlar till exempel faktatexter och fiktionstexter olika. Analysen visar att rättspraxis varierar från en domstol till en annan, liksom att domarna ofta hänvisar till de aktuella texternas litterära genretillhörighet, vilken i praktiken kan vara svår att fastställa. De texter som används som exempel i uppsatsen har av sina förläggare lanserats som romaner, samtidigt som de alla i någon utsträckning blandar fiktion med fakta. Detta har i flera fall lett till att domstolarna omdefinierat verken genremässigt, ett förfarande som också fått konsekvenser för utslaget. En intressant fråga i sammanhanget är huruvida domstolarna är kompetenta att göra denna bedömning och vilka kriterier de baserar den på. Uppsatsen är tänkt att utgöra första delen av en doktorsavhandling, där dessa frågor kommer att undersökas vidare, bland annat i avsikt att utröna möjligheterna till förbättringar och tydliggöranden inom aktuell lagstiftning.