Denna studie bygger på intervjuer med sex gymnasielärare där syftet är att undersöka lärarnas erfarenheter när det kommer till att undervisa om nya religiösa rörelser på gymnasiet. Studien baseras på lärarnas erfarenheter och hur de beskriver hur det är att arbeta på gymnasiet med ämnet nya religiösa rörelser men också hur de själva definierar begreppet nya religiösa rörelser. Genomförandet av studien har gjorts med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex lärare. En analys har sedan genomförts utifrån tre frågor som grundar sig från ett fenomenologiskt synsätt. De tre tematiseringarna som delade in analysen utgick från spontana erfarenheter, lärarnas självbild och självförståelse och lärarnas uppfattningar. Det som framkommer i lärarnas svar är att de definierar begreppet nya religiösa rörelser på olika sätt vilket gör att deras olikheter framträder. En av lärarna beskriver exempelvis nya religiösa rörelser som religioner från öst medan den andre läraren definierar dem som en förgrening från ursprungsreligionerna. En av utmaningarna som lärarna lyfter fram är fördomarna mot de olika rörelserna och om det skulle finnas någon elev som är tillhörande någon rörelse. Sammanfattningsvis visar resultatet att lärarna har olika uppfattningar om dessa rörelser, de har skaffat sina kunskaper om rörelserna på olika sätt och från olika källor. Detta är något som också återspeglas i lärarnas erfarenheter av undervisningen och deras beskrivningar av vad de anser är viktiga kunskaper och perspektiv att förmedla i undervisningen om dessa rörelser.