Syftet med studien var att undersöka hur svensklärare i årskurs 7–9 upplever hur det digitala inflytandet påverkar elevernas skriftspråksproduktion i svenskundervisningen. Om lärarna ser att det gynnar eleverna med användning av digitala verktyg i sin skrivundervisning eller om det ställer till problem för elevernas handskrift. Frågeställningarna som används för att få svar på syftet är: Hur ser svensklärare på högstadiet på elevernas skrivförmåga när de skriver digitalt i jämförelse med när de skriver för hand? och Vilka didaktiska val lyfter svensklärare på högstadiet för användningen av att skriva när eleverna ska lära sig ordkunskap och rättstavning? För att besvara syftet och frågeställningarna genomfördes intervjuer med sex lärare som arbetar eller har arbetat som lärare i ämnet svenska på högstadiet. De sociokulturella begreppen scaffolding och proximal utveckligszon användes i analysen av resultatet för att synliggöra elevernas skriftspråksproduktion vid användandet av digitala verktyg. Resultatet visade att lärarna upplever att eleverna skriver bättre vid användandet av digitala verktyg i jämförelse med när de skriver för hand. Dock anser många av lärarna att eleverna måste skriva för hand ibland för att inte tappa sin förmåga att skriva för hand. Nästan alla lärare använder sig av läsning av böcker för att eleverna ska lära sig stavning och ordförståelse. Det framkommer att lärarna anser att läsning är viktigt för elevernas stavning och ordkunskap.