Detta examensarbete undersöker hur elever uppfattar undervisningen om Förintelsen och vad de vet om Sveriges agerande under och efter andra världskriget. Undersökningen använder sig av en kvantitativ enkätundersökning. Med detta som underlag vill denna studie även belysa vad som kan utgöra ett undervisningsmaterial med utgångspunkt på lokal nivå. I detta fall genom att undersöka hur Sigtuna och de beredskapssjukhus som inrättades där efter krigets slut kan tillföra vad som för många blir nytt material om både Förintelsen och efterkrigstiden. Bakgrunden är det ökande intresset för Förintelsen inom både forskning och media, och att undersöka vilket avtryck detta har fått på undervisningen i skolan. Undersökningen tar som utgångspunkt Ylva Wibaues avhandling Att undervisa om det ofattbara (2010) om olika undervisningsteman om Förintelsen och Joakim Wendells artikel Möjligheter och problem i undervisningen om Förintelsen (u.å), på uppdrag av skolverket, som visar på både problem och möjligheter i undervisningen om Förintelsen. Resultatet visar att även om elevernas uppfattningar av undervisningen om Förintelsen varierar så dominerar ett Aldrig mer!-perspektiv och en syn på Förintelsen som särskilt viktig. Eleverna upplever att undervisning främst fokuserar på offren och förövarna, framför hjälpare och åskådare. Undersökningen visar också att även om elever känner till Sveriges neutralitet under kriget, så saknas kunskap om vad följderna av denna åskådarroll blev efter kriget.