Dalarna University's logo and link to the university's website

It is argued in the cognitive science of religion (CSR) that the empathic ability to ‘mindread’ others underpins  the experience of supernatural communication with gods, ghosts, and spirits. As autism is characterized by mentalizing difficulties, CSR scholars have expected autistic individuals would find supernatural agency incomprehensible. This thesis however turns the question around: why do autistic individuals engage intimately in supernatural relations, despite the social difficulties they face in everyday life?

The thesis aims to provide new insights on autistic and religious cognition through examination of supernatural descriptions provided by 17 young, high-functioning autistic adults (16–21 years of age) who label themselves as ‘religious’ or ‘spiritual’. The research questions explore: (1) cognitive aspects of experienced interaction with invisible agents, compared with human interaction, (2) the prevalence of unusual embodied experiences (e.g. feeling touch and seeing visions without external input) and its role in attributions of supernatural agency, and (3) the psychological function of parasocial (fiction-based) interaction in imaginary realms.

This interdisciplinary project draws on work undertaken in the cognitive science of religion, cognitive and critical autism research, and psychological anthropology. Mixed qualitative and quantitative methods are employed to enable a kaleidoscopic outlook on the topics explored, and to promote a dialogue between idiographically and nomothetically oriented scholars. The study provides first-person perspectives on religious and autistic cognition, which is understood as dynamic interaction between embrained, embodied, encultured and situated input.

It is argued in Publication I that  ‘bodiless’ interaction facilitates mentalizing, also in relation to invisible agents, as no cross-modal synchronization of mimicry, body language and intonation is required. Publication II examines the prevalence of unusual, embodied experiences in autism, and it is proposed that supernatural attributions offer enchantment and sense-making of potentially frightening experiences. Results from Publication III suggest that  imaginary worlds and parasocial relations function as ‘simulators’ that autistic individuals use to rehearse social interaction. Publication IV offers a theoretical and methodological discussion regarding the study of atypical cognition. Importantly, this thesis illustrates that these imaginative autistic participants are not drawn to  supernatural frame- works in spite of, but because of the supernatural and parasocial characters these provide.

Denna avhandling tar avstamp i den hypotes inom kognitionsvetenskaplig religionsforskning som föreslår att människors förmåga till mentalisering också ligger till grund för upplevelser av kommunikation med övernaturliga väsen, som exempelvis gudar, änglar och spöken. Då autistiska personer ofta har svårt att just läsa av andra människors avsikter har forskare utgått från att autistiska individer inte borde intressera sig för, eller förstå sig på, trosföreställningar kring andeväsen med osynliga sinnen. Den här avhandlingen vänder dock på frågan: hur kommer det sig att autistiska personer – trots utmaningar i social kommunikation med andra människor – ändå engagerar sig i övernaturliga väsen som uppfattas ha egna sinnen och viljor?

Genom att undersöka sådana föreställningar hos 17 unga vuxna (16-21 år) med högfungerade autism som alla beskriver sig själva som religiösa och/eller andliga, syftar avhandlingen till att bidra med nya insikter gällande autistisk och religiös kognition. Forskningsfrågorna undersöker: (1) kognitiva aspekter av upplevd kommunikation med osynliga aktörer, i jämförelse med mänsklig interaktion, (2) förekomsten av till synes oförklarliga, förkroppsligade upplevelser som sker utan yttre stimuli, och hur denna relaterar till upplevelser av övernaturlig agens, och (3) den psykologiska funktionen hos parasociala (fiktionsbaserade) relationer i imaginära världar.

Detta tvärvetenskapliga projekt anknyter till forskning inom kognitionsvetenskaplig religionsforskning, kognitiv samt kritisk autismforskning, och psykologisk antropologi. Både kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder tillämpas för att möjliggöra en kalejdoskopisk översikt över de ämnen som utforskas, samt för att främja dialog mellan forskare inom medicinska och humanistiska forskningsdiscipliner. Avhandlingen bidrar med intervjupersoners personliga inifrånperspektiv angående autistisk och religiös kognition, som här förstås som dynamisk interaktion mellan neural, kulturell, förkroppsligad och kontextberoende information.

I Publikation I föreslås att icke-förkroppligad interaktion med exempelvis andeväsen underlättar mentalisering för autistiska individer, eftersom de i vardaglig social kommunikation och interaktion har svårt att synkronisera ansiktsuttryck, kroppsspråk och intonation. I Publikation II undersöks förekomsten av oförklarliga, kroppsliga upplevelser hos autistiska individer. Intervjupersonernas tillskrivande av övernaturlig agens analyseras som en meningsskapande funktion som både skapar förtrollning och får oförklarliga upplevelser att framstå som mindre skrämmande. Resultaten i Publikation III pekar mot att imaginära världar och parasociala relationer fungerar som ’simulatorer’ där autistiska individer konstruerar hanterbar social interaktion, vilket samtidigt bidrar med social övning. I Publikation IV diskuteras teoretiska och metodologiska aspekter kring studiet av otypisk kognition. En central slutsats är att deltagarna i studien dras till överempiriska världar just på grund av de osynliga sinnen som dessa innehåller, eftersom de är särskilt hanterbara för autistiska individer.