Den här uppsatsen behandlar populärkultur i undervisning i gymnasieskolan ifrån ett identitets- och meningsskapande perspektiv. Syftet med undersökningen är att undersöka vilket förhållningssätt lärare och elever har om populärkultur i undervisningssyfte. Jag undersöker ibland annat hur begreppet populärkultur ibland lärare och elever förstås och vilket syfte de anser populärkultur har i undervisningssyfte. Hur förhåller sig lärare till populärkultur i undervisningen? Vilka framträder ibland lärare när det använder populärkultur som till exempel, film, musik och andra former? Vad ser eleverna som meningsfullt med film, musik och andra medier i skolan? Undersökningen har gjorts genom att intervjua tre lärare om populärkultur i undervisningen. Jag har även gjort en enkätundersökning i två klasser där elever fick svara på hur de ser syftet och mening med till exempel film, musik eller andra populärkulturella former. Undersökningen visar att de lärare som intervjuats ser populärkultur som film, musik, men även utställningar och populära TV program. Lärarnas syfte med att använda populärkultur i undervisningen är främst att ge nya perspektiv och att utmana elevernas tankar när det gäller hur film presenterar historia. Att ge eleverna verktyg för att manövrera i den mängd information som präglar samhället. Att ge eleverna ett utökad referensbibliotek som ökar deras kulturella kapital. Historiebruk var även ett stort syfte med lärarna, att visa elever hur aktörer utövar makt i sin framställning av olika populärkulturella former. Eleverna ser populärkultur som film, musik och det som är populärt i största allmänhet. De flesta eleverna menar att det främsta syftet är att det blir lättare att reflektera, och att det kritiska tänkandet ökar. Men det fanns även de som menade att historiebruk är meningslöst och inte har något värde i vardagen.