Syftet med presentationen är att dela erfarenheter och reflektioner kring nya arbetsformer och metoder som använts i en nätbaserad kurs. På Högskolan Dalarna läser 64 % av studenterna nätbaserade kurser. Vi arbetar framförallt med synkron undervisning där studenterna förväntas delta vid seminarier och föreläsningar i realtid online. En särskild utmaning med just nätbaserad undervisning har varit att främja samarbete mellan studenter. I en nyutvecklad kurs, Språkdidaktik III för blivande ämneslärare i engelska, har jag därför särskilt arbetat med kollaborativa arbetsformer och försökt tänka innovativt kring kursstruktur, uppgifter och övningar. I arbetet med att planera den nya kursen var målet förbättra och fördjupa studenters möjligheter att lära av och med varandra samt att bättre utnyttja lärarresurserna i kursen.
Kursen genomfördes första gången hösten 2019 och läses varje termin av ca 10–12 studenter. Kursen genererar cirka 50 timmar som fördelas på lärarledd undervisning, bedömning, återkoppling och administration. Genom att utforma undervisningen på ett sätt där studenterna används som resurser för varandra ges de bättre förutsättningar att utvecklas som kritiskt tänkande och socialt ansvarstagande blivande lärare. Kursen är utvecklad för att svara mot de kursutvärderingar och programutvärderingar tidigare studenter lämnat in om ämneslärarprogrammet. Seminarierna bygger på en växling mellan föreläsning, grupparbete och seminarium. Under grupparbetet får studenterna exempelvis träna på att bedöma elevuppgifter i Engelska eller gemensamt arbeta med återkoppling på egna texter i ett delat dokument. Wicks m.fl. (2015) har visat att användningen av ”high collaboration technologies”, som delade dokument, inte verkar påverka studenternas slutbetyg i kurser. Däremot värdesatte studenter som arbetade i grupp varandra högre och de menar att ”designing courses that promote high collaboration could facilitate increased value in openness, meaning-making, and co-construction of knowledge” (Wicks m.fl., 2015, s. 19). Därför lämpar sig kollaborativa arbetsformer särskilt bra för att utveckla studenternas kritiska tänkande och meningsskapande. Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort lärarens roll i seminarierna. Noddings (2012) betonar vikten av att läraren uppmärksamt lyssnar på studenterna. Genom att låta studenter tänka högt, och genom att visa att deras tänkande respekteras, vågar de i högre utsträckning delta i samtalet (Noddings, 2012, s. 774). Genom att låta studenterna arbeta självständigt i grupparbetet visar vi också hur viktigt det är att de inte ständigt blir bedömda och utvärderade. Studenterna visar i kursutvärderingen att de upplevt seminarierna som välorganiserade och givande. Målgruppen för presentationen är universitetslärare som arbetar eller vill arbeta med onlineundervisning och som vill utveckla studenternas onlinesamarbete.
Referenser
Noddings, N. (2012). The caring relation in teaching. Oxford Review of Education, 38(6), 771-781. https://doi.org/10.1080/03054985.2012.745047
Wicks, D., Craft, B., Lee, D., Lumpe, A., Henrikson, R., Baliram, N., Bian, X., Mehlberg, S., & Wicks, K. (2015). An Evaluation of Low Versus High Collaboration in Online Learning. Online Learning Journal, 19. https://doi.org/10.24059/olj.v19i4.552
2020.