När arbetsmiljö studeras i ett genusperspektiv talas i allmänhet i termer av kvinnors arbetsmiljö och förklaringar till ohälsa söks hos kvinnorna själva. Det talas sällan i termer av mäns arbetsmiljö. När det handlar om mansdominerade delar av arbetsmarknaden synliggörs istället arbetsvillkoren och ansträngningar görs för att förbättra dem. I detta bokkapitel argumenterar vi för att det är dags att sluta använda begreppet kvinnors arbetsmiljö. Arbetsmiljön är inte utformad efter kön och lösningarna hittas inte om analyser och åtgärder av arbetsmiljön baseras på särskiljande av kvinnor och män. Gör man det riskerar man att förklara arbetsmiljön med kön och riskerar att dölja att könsskillnader som syns i könsuppdelad statistik är konsekvenser av att arbetsmarknaden är segregerad och att det finns systematiska skillnader mellan typiskt kvinnliga och manliga verksamheter. För att synliggöra och förändra sådana könsskillnader i arbetsmiljön behövs ett fokus på de organisatoriska sammanhang som flertalet kvinnor och män finns i. Kapitlet handlar om hur arbetsmiljön kan förstås och studeras med ett genusperspektiv som tar fasta på den horisontella könssegregeringen och på hur de könssegregerade arbetsplatserna är organiserade.