I denna essä skildras deltagarna på en nyandlig kryssning, och jag ställer frågan hur det kommer sig att främst kvinnor i äldre medelåldern är med ombord. Utifrån min roll som deltagande observatör beskrivs olika andliga sessioner, och den teoretiska analysen kring nyandlighetens frigörande potential görs via en intersektionell lins.