Syftet med studien är att genom kvalitativa och semistrukturerade intervjuer undersöka hur fem svensklärare arbetar med talängsliga elever i årskurs 7–9. De frågeställningar som används för att besvara syftet utgår ifrån: hur lärarna arbetar för att upptäcka de talängsliga eleverna i en klass, vilka metoder lärarna använder för att hjälpa och stötta de talängsliga eleverna mot en framgångsrik utveckling samt hur lärarna vet om att deras metoder har varit effektiva. Undersökningens resultat bearbetas och analyseras genom transkriptioner och innehållsanalys och diskuteras därefter med utgångspunkt i studiens syfte, frågeställningar, tidigare forskning och det teoretiska ramverket. Det teoretiska ramverket för studien är det socio-kulturella perspektivet med begreppen den proximala utvecklingszonen och scaffolding. Studiens resultat visar att lärarna märker på de talängsliga elevernas olika strategier och beteenden, vilket gör det relativt enkelt för dem att upptäcka eleverna. Elevernas strategier kan vara att exempelvis undvika att medverka vid de lektioner där de behöver redovisa. Lärarna använder sig av olika metoder för att hjälpa och stötta eleverna och det är genom att först visa förståelse för obehaget som eleverna upplever med att tala inför andra och därefter utgå från den enskilda individen och anpassa stöttningen efter varje enskild elev. Lärarna anser att deras metoder är effektiva eftersom eleverna vågar mer med åren, använder stödord istället för manus och genom elevernas kroppsspråk när de väl ska tala inför andra.