I den svenska skolan har sedan långt tillbaka muntlighet och muntlig framställning haft stort utrymme i svenskundervisningen. I och med 2011 års läroplansreform för gymnasiet återfinns numera kunskapskravet att kunna framföra muntlig framställ-ning inför grupp samt att den retoriska arbetsprocessen givits utrymme i svenskäm-net. Trots detta finns många elever som lider av talängslan vilket försvårar möjlig-heterna för dem att lyckas i svenskämnet. För dessa och andra elever gäller att de måste få stöttning i den fortsatta utvecklingen av sina muntliga språkförmågor. Syf-tet med denna studie är därför att belysa hur den retoriska arbetsprocessen i svenskundervisningen på gymnasiet kan stödja elevers muntliga förmåga. För att besvara detta har en systematisk litteraturstudie genomförts för att genomlysa den forskning som gjorts inom det beskrivna området. Därefter har de redovisats i denna studie.De resultat som framkommit visar på att det finns arbetsmetoder och moment i svenskämnet som kan struktureras på ett sätt som underlättar muntlig framställning för huvudsakligen talängsliga elever men också de elever som redan är säkra talare. Undervisningsmoment i retorik omnämns i stor utsträckning som ett sätt att hjälpa elever i muntliga moment oavsett vilka muntliga språkförmågor de besitter, men tidigare forskning efterlyser likväl kontinuerliga arbetsformer för svensklärare att tillämpa i detta arbete. Betoningen hamnar på implementeringen av den retoriska arbetsprocessen i svenskämnesundervisningen, men tre andra viktiga faktorer fram-träder också i diskussionerna kring muntlighet i klassrummet. Dessa är trygghet i gruppen, kunskap om ämnet samt lyssnarstrategier. Studien kunde också påvisa av-saknad av forskning inom muntlighet och muntlig framställning, både vad gäller den retoriska arbetsprocessens betydelse för muntlighet i svenskundervisningen, men huvudsakligen i spänningsfältet mellan talängslan hos elever och de kunskapskrav gällande muntlig framställning som återfinns i svenskämnet på gymnasieskolan.