Syftet med denna studie har varit att få en fördjupad kunskap om förskollärares erfarenheter av samspelande arbetssätt i förskolan och i vilken utsträckning förskollärare anser att detta kan stimulera språkutvecklingen i det svenska språket hos barn med svenska som andraspråk. För att undersöka detta använde jag mig av kvalitativa intervjuer där fyra förskollärare på fyra olika förskolor deltog. Förskolorna ligger i områden där befolkningen huvudsakligen är av utländsk härkomst. Den teoretiska bakgrunden för studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv och är förankrat i tanken om att lärande och utveckling sker i samspel i sociala sammanhang. Resultatet visar att förskollärarna som arbetar i barngrupper där majoriteten av barnen har svenska som andraspråk, medvetet försöker samspela med barnen för att skapa tillfällen för kommunikation. I samspelet blir språkanvändningen central och kommunikativa strategier blir synliga. Pedagogerna ställer öppna frågor, sätter ord på känslor och beskriver begrepp på flera olika sätt så att barnen får uppleva språket med flera sinnen. Detta med stöd av olika artefakter. Språkstimulerande aktiviteter som bygger på samspel och som förskollärarna använder ofta i verksamheten är högläsning med boksamtal, sångstunder och rim och ramsor. Användandet av dessa aktiviteter grundar sig huvudsakligen i förskollärarnas egna erfarenheter av vad som är språkutvecklande arbetssätt.