I denna uppsats studeras fyra regionsutredningars argumentation för respektive mot skapandet av storregioner i Sverige. Utredningarna i fråga är Regionsutredningens slutbetänkande från år 1992, Västsverigeutredningens slutbetänkande från år 1992, Ansvarskommitténs slutbetänkande från år 2007 samt Indelningskommitténs delbetänkande från år 2016. Syftet med uppsatsen är att utifrån teorier rörande regionalism, nyregionalism och demokrati studera fyra tidigare regionsutredningars argumentation. De utvalda regionsutredningarna är utförda under åren 1992, 2007 och 2016. Hur ser deras argument ut på området och går de att koppla till uppsatsens tre teoretiska ansatser som är demokrati, regionalism och nyregionalism? Vilka är argumenten som framförts av utredningarna för respektive mot skapandet av storregioner i Sverige. Finns det en samsyn i utredningarnas argumentation vad gäller behovet av en regionsreformering och vad en sådan i så fall skulle innehålla eller har utredningarna helt olika infallsvinklar. Uppsatsens frågeställningar är följande. Vilka är regionsutredningarnas huvudargument för respektive mot en reformering av det regionala systemet? Går det att koppla deras argumentation i betänkandena till teorier rörande regionalism och demokrati? Hur mycket skiljer sig regionsutredningarnas betänkanden åt när det kommer till deras förslag på hur den regionala nivån kan förändras. Går de även utifrån dessa förslag att avläsa vilken av de tre teoretiska ansatserna som haft störst inflytande över utredningarnas beslut? Metoden som denna uppsats använder sig av för att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställningar är en argumentationsanalys som består av fem proargument och fyra contraargument som fungerar som uppsatsens operationalisering av de tre teorierna: regionalism, nyregionalism och demokrati. Uppsatsens slutsatser visar att det finns en beviskraft i de contra- och proargument som tagits fram men att beviskraften är något sämre hos contraargumenten. Det har kunnat klargöras att det finns ett samband mellan utredningarnas argumentation och uppsatsens tre teorier. Slutligen framgår det att samtliga av de fyra regionsutredningarna anser att dagens län är för små för att klara framtidens utmaningar gällande demografi och regional utveckling, där Västsverigeutredningen och Regionsutredningen fokuserat på den regionala utvecklingen och Ansvarskommittén och Indelningskommittén på de demografiska frågorna.