Dalarna University's logo and link to the university's website

Background: Fibromyalgia is characterized by generalized pain, often leading to a significant decrease in physical function and quality of life. Physical exercise is considered crucial in rehabilitation and self-efficacy for exercise is important in changing and maintaining exercise behaviour. Aim: The present study aims to examine exercise self-efficacy (ESE) in women with fibromyalgia who performed resistance exercise or relaxation therapy. Method: Secondary analysis of a 15-week randomized controlled trial comparing progressive resistance exercise with relaxation therapy in 130 Swedish women with fibromyalgia. Correlation analysis between ESE at baseline and several variables was performed. Comparative analysis of those in the intervention group who reached 80% of 1RM loads and those who did not regarding ESE at baseline was performed. Between-group analysis of change in ESE from baseline to post-intervention was performed. Results: Weak correlations were found between ESE and symptom duration (rs=-0.185), physical activity level (rs=0.237), fear avoidance beliefs (rs=-0.237), mental component of health-related quality of life (rs=0.177), symptoms of depression (rs=-0.186) and symptoms of anxiety (rs=-0.195). ESE at baseline did not differ between those who reached 80% of 1RM loads and those who did not. Progressive resistance exercise significantly increased ESE compared to relaxation therapy, with an effect-size of 0.85. Conclusion: ESE weakly correlates with several aspects of health, physical activity, and fear-avoidance. Resistance exercise with progression according to self-efficacy principles improves ESE compared to relaxation therapy. ESE do not determine successful load progression. Low ESE is not an obstacle for resistance exercise in women living with fibromyalgia.

Bakgrund: Fibromyalgi är ett långvarigt smärttillstånd som ofta leder till en påtagligt försämrad fysisk funktion och livskvalitet hos de drabbade. Fysisk träning anses viktigt för rehabilitering och self-efficacy för fysisk träning är en viktig faktor att beakta vid beteendeförändring och vidmakthållande av fysisk träning. Syfte: Studien syftar till att undersöka exercise self-efficacy (ESE) hos kvinnor med fibromyalgi som utfört styrketräning eller avspänningsträning. Metod: En sekundäranalys av en 15 veckors randomiserad kontrollerad studie där 130 kvinnor med fibromyalgi genomförde gruppbaserad progressiv styrketräning eller avspänningsträning i grupp. Korrelationsanalys mellan ESE och flera variabler vid baslinje utfördes. Jämförelseanalys mellan de i styrketräningsgruppen som uppnådde respektive inte uppnådde 80% av 1RM avseende ESE vid baslinje utfördes. Vidare utfördes en jämförelseanalys mellan interventionsgrupperna där förändring i ESE från baslinje till efter intervention undersöktes. Resultat: Svaga korrelationer fanns mellan ESE och symtomduration (rs=-0.185), fysisk aktivitetsnivå (rs=0.237), rädsla-undvikande (rs=-0.237), mentala komponenter av hälsorelaterad livskvalitet (rs=0.177), depressionssymtom (rs=-0.186) och ångestsymtom (rs=-0.195). ESE vid baslinjen skiljde sig inte mellan de i styrketräningsgruppen som nådde 80% av 1RM och de som inte gjorde det. Styrketräningsgruppen förbättrade sin ESE signifikant jämfört med avspänningsgruppen, effektstorleken var 0.85. Slutsats: ESE korrelerar svagt med flera aspekter av hälsa, fysisk aktivitetsnivå och rädsla-undvikandebeteende. Styrketräning med en progression enligt self-efficacyprinciper förbättrar ESE jämfört med avspänningsträning. ESE är inte avgörande för framgångsrik belastningsprogression. Låg ESE utgör inte ett hinder för styrketräning hos kvinnor med fibromyalgi.