I denna studie har två läroböcker i kinesiska som publicerats i Sverige studerats: Laiba (LB) och Zhongwenhaoxue (ZX). Syftet med forskningen var att jämföra och analysera hur kinesiska tecken presenteras och lärs ut i de två böckerna, samt hur lärare som använde böckerna utvärderar deras tillnärmning till undervis-ning av tecken. De metoder som användes i studien var innehållsanalys och intervju. Innehållsanalys användes för att jämföra och analysera utformningen av de två böckernas delar som presenterar och lär ut tecken. Vid sidan av innehållsanalysen intervjuades fyra kinesiskalärare. Denna forskning gjordes ur ett sociokulturellt per-spektiv. De två böckerna som studerades hade några likheter men uppvisade också olikheter på vissa punkter. Författarna till de två böckerna tog hänsyn till att tecknen som lärs ut och förväntas behärskas av eleven bör vara vanliga tecknen. Båda böck-erna introducerade också ursprunget till kinesiska tecken, tecknens streck, streck-ordning, radikaler och annan relevant information. Emellertid använde författarna till Laiba både tecken och alfabetisk pinyin i texten och presenterade kinesiska tecken genom att klassificera dem. En annan skillnad var att översättningarna av terminologi kopplad till kinesiska tecken i de två böckerna skiljer sig åt. Det under-byggdes av diskussionen om begreppet mediering inom ramen för det sociokultu-rella perspektivet. Baserat på analysen av läroböckerna och återkopplingarna från de fyra kinesiskalärarna sammanställdes flera förslag gällande utformningen av ki-nesiska läroböcker. Först behöver urvalet av kinesiska tecken ta hänsyn till tecknens regelbundenhet och användbarhet. För det andra bör kinesiska tecken introduceras med hjälp av radikaler, streck och bildelement. För det tredje bör utformningen av undervisningen av kinesiska tecken ta hänsyn till och anpassas efter elevernas olika egenskaper och bakgrunder.