Ungdomar som kommit till Sverige i senare skolår och inte är behöriga för nationellaprogram på gymnasiet kan gå på Språkintroduktion för att lära sig svenska och att tasig vidare i det svenska skolsystemet. För att undersöka hur elever på Språkintroduktionser på språk och för att försöka förstå världen utifrån deras perspektiv anläggs enfenomenologisk ansats med biografisk metod. Med utgång i språkporträtt undersöksåtta elevers uppfattning av språklig repertoar och vilken diskurs som presenteras näreleverna pratar om språk. Resultatet visar att eleverna i undersökningen uppfattar språksom viktigt och självklart samtidigt som det finns en orientering gällande språkanvändningenfrån tidigare språk mot skolspråken engelska och svenska. De tre temasom framträder när eleverna styr samtalet är viljan att göra rätt, viljan att lära sig språkoch tiden som utmaning. Trots att forskningen visar att god inlärning uppnås när eleverkan dra nytta av redan tillägnad kunskap och får använda alla sina språk framhållereleverna aldrig att de har nytta av redan tillägnad kunskap eller sina tidigare språk. Ilikhet med tidigare forskning visar resultatet att Språkintroduktion fungerar som ettväntrum där eleverna vistas i väntan på att lära sig tillräckligt mycket svenska för attkunna ta sig vidare. Det faktum att elevernas identitet inte bekräftas i skolan som rumkan leda till att eleverna inte känner sig delaktiga i skolan och i samhället. När eleverinte kan dra nytta av redan tillägnad kunskap och upplever att de "väntar in” tillräckligakunskaper i svenska för att komma vidare begränsas elevernas möjlighet att utvecklahela sin potential och nå sina mål kombinerat med en fördröjning i tid. Skolan ochSpråkintroduktion har en central roll för att bekräfta elevers hela språkliga repertoaroch uppmärksamma redan tillägnad kunskap så att eleverna kan bygga en stark identitet,ta sig vidare i skolsystemet och nå inkludering i samhället.