Denna uppsats använder en kvalitativ analys för att undersöka delar av anföranden i roastprogram framförda av ståuppkomikerna Fredrik Andersson, Messiah Hallberg och NikkiGlaser. Syftet med uppsatsen är att med hjälp av humorteori och forskning förstå hur hemskafenomen kan bli roliga i roast-sammanhang och vilka tekniker som kan nyttjas för att lyckasmed anföranden i roast. Uppsatsen visar på att humor är ett komplext och svårfångat fenomensom bygger mycket på tvetydighet och oväntade vändningar av perspektiv, ofta är skrattet enreaktion på något plötsligt orimligt eller olämpligt. Humorn har flertalet funktioner,exempelvis kan den vara socialt meningsskapande, gruppstärkande, terapeutisk eller ett sättatt utforska världen och nya möjligheter. Analysen visar att hemska fenomen kan bli roliganär de behandlas lekfullt i en kontext som är begränsad i tid och rum, och för att något skauppfattas som roligt behöver publiken genom leksignalering förstå att det rör sig om en lek.Analysen kommer fram till att användningen av absurditet kanske är den mest framträdandeleksignaleringen, samtidigt som den är en av de effektivaste humorteknikerna