Syftet med föreliggande undersökning är att bidra med kunskap om hur fem psykologilärare på gymnasiet undervisar för att elever ska få en ökad självkännedom. Psykologi som ämne på gymnasiet har likt andra ämnen förändrats flera gånger sedan 1965, då ämnet infördes. En del av psykologiämnets syfte är sedan 2011 att “undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla förmågan att reflektera över det egna beteendet samt egna känslor och tankar, och genom det bidra till ökad självkännedom” (Skolverket, 2011). Vid genomgång av tidigare forskning framkommer det att det inte finns någon ämnesdidaktik samt att det inte finns särskilt mycket forskning gjord kring att undervisa i psykologi på gymnasiet. Några exempel på genomförd forskning redovisas även om dessa inte är direkt relaterade till denna studie. För att konkretisera det abstrakta i att undervisa i självkännedom valdes det sociokulturella perspektivet som grund, specifikt vilka medierande verktyg lärarna använde för att uppnå målet för undervisningen. Kvalitativa intervjuer genomfördes med fem psykologilärare. Resultatet av intervjuerna visar att lärarna använder sig av de medierande verktyg tidigare forskning konstaterat ha positiva effekter på undervisningen i psykologi. Psykologilärarna menade att ett av det viktigaste verktyget de hade var klassen och klassrummet. Ytterligare information som framkom var, bland annat, att lärarna som deltog i undersökningen ofta få ta del av elevers psykiska ohälsa som en följd av att det är just psykologi som de undervisar i. En slutsats bland andra är att psykologilärare arbetar utifrån beprövad erfarenhet.