Denna studie har undersökt och analyserat pedagogers uppfattning av huruvida de egna förutsättningarna till en professionell yrkesutövning förändrats under covid-19-pandemins första år i den svenska förskolan. Syftet har varit att skapa en fördjupad och bredare kunskap om hur pedagoger i förskolan uppfattar att förutsättningarna för verksamheten och kontakter med vårdnadshavare påverkats under pandemiåret 2020, samt dess omfattning. Empirin är insamlad genom en enkätundersökning och har sedan analyserats genom ett hälsoperspektiv. De teoretiska begrepp som varit centrala i analysarbetet har varit patogent- och salugent hälsoperspektiv samt KASAM. Studien har utgått ifrån tre frågeställningar från kunskapsområdena om förutsättningar för social distansering, den professionella yrkesutövningen samt samverkan med hemmet och gällt pedagogernas tjänsteutövning i svensk förskola under pandemins första år, 2020. Resultatet i studien visar att förutsättningarna för pedagogerna påverkats betydligt inom dessa tre områden. En majoritet av pedagogerna som svarat på undersökningen uppgav att de haft dåliga förutsättningar att kunna hålla social distans i sin yrkesutövning, att de önskat sig haft förutsättningar för detta samt att förutsättningarna för fortbildning, kollegialt samarbete och samarbetet med vårdnadshavarna försämrats under samma period. Slutsatsen jag gör av studien är att pedagogerna haft två vitt skilda direktiv att hantera, rollen som samhällsmedborgare och rollen som samhällsbärare. Som följd av detta har också förutsättningarna för samverkan och kompetensutveckling i förskolan påverkats negativt när pedagogerna fått balansera få möjligheter till social distansering inom deras professionella yrkesutövning.