Studiens syfte är att undersöka ett urval av pedagogers olika upplevelse om huruvida restriktionerna och förhållningsreglerna i samband med coronapandemin har påverkat förskolebarns sociala lekkompetens och deras lek i förhållande till hur det var innan coronapandemin, samt om pedagoger upplever att betydelsen av deras roll har förändrats sedan innan pandemin. Relationell pedagogik samt utvecklingspsykologi används som teoretiska utgångspunkter. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer används som metod. Resultatet visar att vissa pedagoger upplever barns sociala lekkompetens som oförändrad, samtidigt som den av andra pedagoger upplevs ha försämrats. Resultatet visar även att coronapandemins påverkan borde ha visat sig mer i barnens lek, att coronapandemin haft påverkan i leken i form av sjukhuslek, att barn är mer måna om varandra, samt att leken har moderniserats och influerats av mobilspel. En majoritet av pedagogerna upplever att betydelsen av deras roll har förstärkts då de upplever att de har fått ge mer stöttning åt barnen sedan coronapandemin. Pedagogerna återger att de stöttar barnens sociala lekkompetens genom att medverka i leken. Slutsatsen är att pedagogerna upplever att coronapandemin har i viss mån påverkat barns sociala lekförmåga och att pedagogerna upplever att de har en betydande roll för att ge stöttning åt barnen in i lek och i leken.