Studiens syfte är att synliggöra hur förskollärare inkluderade barn i behov av särskilt stöd i sin undervisning. Studien grundar sig i våra tidigare erfarenheter som vi tillägnat oss under utbildningen samt från den tidigare forskningen inom området som visade att det ofta uppstod en osäkerhet bland förskollärare kring att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Bakgrunden och den tidigare forskning har visat att begreppet barn i behov av särskilt är svårdefinierat och att många förskollärare upplevde sig sakna rätt kompetens i arbetet med barn i behov av särskilt stöd vilket skapade en osäkerhet i hur dessa barn skulle inkluderas i verksamheten.Metoden för denna studie var kvalitativa intervjuer där vi har undersökte hur sex förskollärare beskrev barn i behov av särskilt stöd och hur de anpassade undervisningen för att inkludera dessa barn. I bearbetnings- och analysprocessen av har innehållsanalys använts. Studiens resultat har analyserats och diskuterats med hjälp av sociokulturell teori. Resultatet visade att förskollärarna såg barn i behov av särskilt stöd som vilka barn som helst och de anpassningar och stöttningar som gjordes av förskollärarna grundade sig i att skapa rätt förutsättningar utifrån barnens behov i syfte att inkludera dem i sin undervisning. Sammanfattningsvis visade resultatet i studien att förskollärarna ansåg sig ha kompetens i arbetet med barn i behov av särskilt stöd men att kompetensutveckling behövde ske kontinuerligt.