Denna uppsats syftar till att fördjupa kunskapen om hur Kina och dess historia under åren 1839–1976 presenteras i svenska nutida läromedel i historia för årskurs 7–9. Källmaterialet är fem tryckta läromedel för högstadiet, och dessa analyseras genom diskursanalys. Målet är att få svar på underfrågorna hur stort omfång historiskt stoff, vilka historiska förlopp och skeenden som inkluderas och hur bilden av Kina konstrueras.Den teoretiska bakgrunden är Eurocentrismen och Orientalismen. Men hjälp av Hobsons schematiska tabell undersöks om och hur mycket av dessa två begrepp som kan upptäckas i texterna. Den metod som används är diskursanalys och den genomförs i fem steg. Den historiska perioden delas in i tre delar för att skapa en mer överskådlig bild då materialet undersöks och analyseras.Resultatet visar att eurocentrismen och orientalismen är levande i läromedlen på olika sätt. Den första perioden som undersöks visar tydliga spår av eurocentrism, där Europas, eller västs, betydelse för historien förstoras, medan Kina betydelse förminskas. Under den maoistiska perioden 1949–1976 är det istället orientalismen, där öst mäts med västs måttstockar, som är överhängande.En slutsats är att elevernas möte med Kinas historia kommer att skilja sig mycket beroende på vilken lärobok som används, men oavsett vilken bok som används så kommer bilden som presenteras till viss del vara eurocentrisk och orientalistisk.