Den samtida debatten om att unga skriver sämre än förr har fokuserat det samhälle- liga behovet av en befolkning med god skrivförmåga. Att samhället har behov av skrift och skrivande är bara ett av många syften med att skriva. Debattens snäva syn på skrivande har föranlett denna studie som undersöker vilka syften med skrivande som framkommer i tre läromedel för gymnasiekursen Svenska 1. Med kritisk dis- kursanalys som metod syftar studien till att beskriva och öka förståelsen för den bild av skrivandets syften som elever möter i de tre undersökta läromedlen samt diskutera bilden i relation till sentida samhällsutveckling den heterogena gruppen elever sett till bakgrund och förmåga. Med stöd i Peter Hannons teori inom New Literacy Studies undersöks läromedlen i förhållande till dels en autonom syn på li-teracy som en enhetlig och mätbar förmåga och dels en ideologisk syn på literacy som föränderlig och kontextberoende. Resultaten visar att de tre läromedlen inne-håller olika bilder av vad skrivande syftar till som i olika grad kan förstås som att de återspeglar sentida samhällsutveckling. Den huvudsakliga slutsatsen för studien är att det spelar roll vilket läromedel man använder i klassrummet om man med skrivundervisningen vill möjliggöra att alla elever kan äga sitt skrivande och identifiera sig som skrivande människor.