Jacques Brel och Georges Brassens är förmodligen de två mest kända representanterna för fransk chanson under efterkrigstiden – och de är också de franskspråkiga vispoeter vars sånger flitigast har översatts och sjungits in på fonogram av svenska artister. Den här studiens syfte är att ta reda på vilka översättningsmetoder som har använts när Brels och Brassens vislyrik har överförts till svenska, och om det går att identifiera någon förändring över tid. Fransk chanson i svensk översättning är en textgenre som fram till idag har undersökts mycket lite, vilket märkligt nog också gäller för fixstjärnorna Brels och Brassens verk. Som analysmetod använder jag mig av Johan Franzons (2021) system för klassificering av sångöversättningar. Franzon skiljer mellan sex olika kategorier – enligt en modell som går från den mest källtexttrogna varianten, kallad ”Near-enough translation”, till de fall där måltexten inte uppvisar någon som helst likhet med originaltexten, ett fenomen som Franzon benämner ”All-new target lyrics”.
En pilotstudie inriktad på förmedlingen av fransk sånglyrik till svenska (Aronsson, 2021) har visat att Brassens och Brels visor började överföras till detta språk under 1950- respektive 60-talet, och att den verkliga guldåldern för översättningsverksamheten inföll på 1980-talet. Föreliggande studie bygger vidare på pilotstudien genom att ett urval måltexter studeras med översättningsvetenskapligt fokus och klassificeras med hjälp av Franzons (2021) teoretiska modell.