Trots ett något befläckat och periodvis kontroversiellt förflutet, har metal och hårdrock blivit en av de större musikgenrer som har fått sin spridning och sitt fäste i stora delar av världen. Denna uppsats är ett stickprov i spontana känslor och reaktioner som metal, skriven som konventionell filmmusik, framkallar i en actionkomedi. I studien har progressiv, instrumental metal komponerats som filmmusik till en scen ur kortfilmen Clean Objective (2022) och sedan översatts till klassisk orkestermusik. Samma scen med de två olika orkestreringar visades för fyra fokusgrupper med varierande bakgrund, för att undersöka respondenternas spontana reaktioner och känslor på metal som filmmusik i jämförelse med orkestermusiken som generellt förekommer oftare än metal i film. Alla respondenter upplevde att metal förstärkte komiken i och med kontrasten mot flera av filmens element, så som det visuella, pauser i musiken, samt mot en annan låt av en annan genre som också fanns med i scenen som studien gjordes på. De flesta respondenter tyckte att orkestern var mer dynamisk, bidrog med seriositet och passade bättre för uppbyggnaden av spänning, men tyckte att metal passade i actionsekvenserna. Respondenterna bidrog även med många olika enskilda åsikter och reaktioner som också presenteras i uppsatsen.