Denna uppsats utgår från den didaktiska frågan varför något ska läras eller undervisas i och fördjupar sig i diskurser kring ämnet bild i tre länders läroplaner. Uppsatsens syfte är att utveckla förståelse för och jämföra tre länders läroplaner för grundskolan med avseende på förhärskande diskurser i relation till bildämnet. De länder som ingår i min studie är: Sverige, Finland och England. Genom detta vill jag belysa på vilket sätt bildämnets syfte motiveras. Ett underliggande syfte är att se huruvida styrdokumentens texter i de tre länderna speglas av EU:s och OECD:s best practice. För att undersöka detta inspirerades jag av Foucaults och Faircloughs teorier och metoder där kritisk diskursanalys – CDA – utgör grunden för analysen. Enligt dessa skapas verkligheten via språket och att rådande diskurser i samhällen kontrolleras, väljs ut, organiseras och distribueras för att bibehålla hierarki och makt. Resultatet visade att mönster i diskurserna kunde urskiljas i de tre läroplanerna där olika prioriteringar har gjorts beträffande bildämnet och där Sverige prioriterar bild lägre än de övriga två länderna som beskriver att ämnet kan bidra till både elevens och samhällets utveckling under lång tid. Det finns också skillnader i tydligheten gällande vad eleven förväntas nå för kunskaper samt i huruvida ämnet fördjupas högre upp i årskurserna. Resultatet visade också att Sveriges läroplan är mycket vagare i sin beskrivning där det saknas en tydlighet vilket både ger mer utrymme för tolkning hos konsumenten av texten, men därmed också risk för missförstånd. Vidare visade resultatet att Finland är det land som mest följer EU:s policy om best practice, det vill säga vilka nyckelkompetenser som behövs för ett livslångt lärande. Sverige har aktivt exkluderat dessa. Resultatet får implikationer på lärarens vardag och elevers framtid.