Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska som andraspråkslärare som undervisar på gymnasiet berättar att de tänker kring transspråkande som ett sätt att ta tillvara elevernas språkliga och kulturella erfarenheter i undervisningen. För att uppnå syftet med studien tillämpades kvalitativ metod i form av djupintervjuer med sju gymnasielärare och fyra lektionsobservationer där följande frågeställningar stod i fokus: Hur förhåller sig lärarna till transspråkande? Hur beskriver lärarna vikten av att tillvara elevernas förstaspråk som en resurs i sin egen undervisning? På vilket sätt lyfter lärarna fram elevernas språkliga och kulturella erfarenheter utifrån lektionsobservationerna i denna studie? Resultatet visar att lärarna har ett positivt förhållningssätt till transspråkande och ser det som ett sätt att kunna tillvarata elevernas kulturella och språkliga erfarenheter som en resurs i undervisningen. Samtidigt visar resultatet från lärarnas utsagor att trots att lärarna berättar att de uppmuntrar transspråkande i klassrummet, så är det inte något som kontinuerligt tillämpas i undervisningen utan används mestadels i vissa specifika situationer. Även resultaten från lektionsobservationerna visar att trots att lärarna i studien ser elevernas språkliga och kulturella erfarenheter som en resurs, lyfter de flesta inte fram det och använder sig inte av transspråkande i undervisningen. Däremot uppstod transspråkade spontant mellan eleverna under lektionens gång.