Dalarna University's logo and link to the university's website

Syftet med denna uppsats är att analysera och diskutera USA:s roll som extern aktör i förhållande till demokratiutveckling i Brasilien (1960–1985) och i Chile (1975–1990). De frågeställningar som uppsatsen vilar på lyder: ”Vilken roll spelade USA som extern aktör på demokratiutvecklingen i Brasilien (1960–1985) och i Chile (1975–1990) under militärdiktaturerna?”; ”Vilka metoder använde USA sig av för att uppnå sina mål?” samt ”Vilka motiv låg bakom USA:s agerande i Brasilien och i Chile under militärdiktaturerna?” För att analysera detta använder jag mig av olika teorier kring demokratiseringsprocesser samt teorier som tar fäste på aktörsperspektivet, d.v.s. hur vissa länder och/eller organisationer och företag agerar för att främja sina intressen och styra andra länder som ofta befinner sig i en underordnad position. Just för att djupare studera USA:s agerande under militärdiktaturerna och de olika förhållningssätt som USA intog gentemot Latinamerika under den valda tidsperioden används de två teorierna liberalism och realism. Det resultat som kan utläsas av analysen är att USA spelade en avgörande roll i det att man under en period motarbetade demokratiutvecklingen i Brasilien och i Chile genom diverse påverkanskampanjer, ekonomiskt stöd till militärregimen, och även direkt involvering så som exempelvis i militärkuppen i Chile. USA:s aktioner under 60- och 70-talet i Brasilien och i Chile var ett mönster i en lång tradition av nordamerikanska involvering i Latinamerika ända sedan Monroedoktrinen. Emellertid antog USA en annan attityd under delar av 80-talet då stödet till diktaturerna omvärderades och man istället arbetade för att skapa en neoliberal världsordning och införa en ny form av demokrati i Brasilien och i Chile. Den amerikanska administrationens uttalade motiv under kalla kriget att hindra kommunismens spridning, kan primärt tolkas som en förevändning då det egentliga motivet var att utöka och befästa egna ekonomiska intressen.