Dalarna University's logo and link to the university's website

Syftet med studien är att undersöka likheter och skillnader mellan Joseph Schumpeters teori om entreprenören och Harold Blooms teori om den romantiska poeten. Studien fokuserar på entreprenörens respektive poetens strategier eller ”estetik” samt deras respektive förhållningssätt till den tradition som föregår dem. Studien tar utgångspunkt i att svenska och europeiska kultur- och utbildningspolitiska dokument från 00-talet lyfter fram den kreativa och nytänkande entreprenören som en förebild för kulturskapare.Genom att jämföra Schumpeters och Blooms teorier visar studien hur såväl entreprenören som poeten förhåller sig till ett ”Great Original” – den rådande formen av kapitalism respektive litteraturhistoriens stora poeter – som de i en dialektisk manöver måste förkasta och förvalta på en och samma gång. Den strategi som är tillgänglig för entreprenören såväl som för poeten är att i någon mening feltolka detta ”Great Original” för att på så vis uppenbara (och överskrida) de ramar som kringskär föregångarnas tänkande, vilket studien kopplar till Schumpeters tal om ”skapande förstörelse” och Blooms hänvisningar till fadersmord i Freuds mening.En skillnad som studien pekar ut är att Blooms framställning av poeten är mer individualistisk än vad Schumpeters framställning av entreprenören är i dennes senare texter, i vilka entreprenören omtalas som en funktion som inte nödvändigtvis är knuten till en individ. Avslutningsvis förs en diskussion om huruvida entreprenörens respektive poetens ifrågasättande förhållningssätt till den tradition som föregår dem kan förstås som systemgenererande eller systembrytande kritik. Studien drar slutsatsen att bägge förhållningssätten kan förstås som systemgenererande, även om entreprenören värnar kapitalismens fortlevnad medan poeten strävar efter att vidga ramarna för – och därigenom upprätthålla liv i – litteraturhistorien.

The aim of the study is to discuss similarities and differences between Joseph Schumpeter’s theory of the entrepreneur and Harold Bloom’s theory of the romantic poet. In focus are the strategies or “aesthetics” employed by the entrepreneur and the poet, as well as their respective approach to their preceding tradition. The study is conducted against the backdrop of Swedish and European cultural and educational policy from the 2000s and the policy documents’ emphasis on the entrepreneur as a role model for creative workers.By comparing Schumpeter’s and Bloom’s theories, the study shows how the entrepreneur as well as the poet are indebted to a “Great Original” – the reigning form of capitalism and the preceding great poets, respectively – that must be undone and dialectically affirmed simultaneously. In this regard, both the entrepreneur and the poet need to misinterpret their “Great Original” in order to disclose (and transgress) the limits set by their predecessors. The study discusses this circumstance by evoking Schumpeter’s concept of “creative destruction” and Bloom’s references to Freud’s ideas on parricide.A difference between the theories, the study argues, lies in the fact that Bloom’s conception of the poet is more individualistic than Schumpeter’s conception of the entrepreneur, which is framed in terms of a “function” (rather than an individual) in Schumpeter’s later work. The study concludes by discussing whether the systemic challenges created by the entrepreneur and the poet are to be understood as constructive or destructive forms of critique. The study argues that both approaches can be seen as ultimately constructive, even though the entrepreneur safeguards the survival of capitalism and the poet strives to broaden the scope of – thereby breathing new life into – the history of poetry.