Syftet med den här litteraturstudien har varit att genom en sammanställning av tidigare forskning undersöka svenskämnets konstruktioner i läroplanen för grundskolans årskurs 7–9, med fokus på den inledande delen, ämnets syfte och centralt innehåll. Den frågeställning som formulerades för att besvara syftet handlar om i vilken utsträckning svenskämnet i Lgr11 framställs som litteraturhistoriskt bildningsämne, färdighetsämne och erfarenhetsbaserat ämne. Den andra frågeställningen handlar om vilken relationen forskare ser mellan dessa tre ämneskonstruktioner i Lgr11. Ett resultat från föreliggande litteraturstudie är att Lgr11 är en ämnesbaserad läroplan som betonar ämnesspecifik kunskap. Ett annat resultat visar att svenskämnets konstruktioner som nämns ovan inte längre är aktuella för svenskämnet eftersom läroplansskrivningar inte delas in i ämneskonstruktioner. Ett ytterligare resultat är att svenska som färdighetsämne och litteraturhistoriskt ämne betonas mer än svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne och detta kan enligt föreliggande litteraturstudies resultat bero på att Lgr11 är en ämnesbaserad läroplan, som influerats av internationella organisationer som EU och OECD. Till följd avdessa organisationers påverkan betonas därför mätbara färdigheter som skrivande och läsande i Lgr11.De viktiga slutsatserna som kan dras från föreliggande studie är att svenskämnets tudelning i språk och litteratur som görs av Svedner (1999) och Teleman (1991) hade varit lämpligare för att undersöka Lgr11 eftersom läroplanens skrivningar delar svenskämnet i just språk och litteratur och de personlighetsutvecklande aspekterna av svenskundervisning ska förankras i dessa delar. En ytterligare slutsats utifrån denna litteraturstudie är att begreppen som används i svenskämnets kursplan i Lgr11 behöver problematiseras i svenskämnets kommentarmaterial för att underlätta förståelsen av läroplanen. En annan slutsats är att det kan finnas skäl att samma begrepp som används i Lgr11 återanvänds i Lgr22 utan problematisering.