Kandidat uppsatsen undersöker hur styrning verkställs genom kriskommunikationen i Sveriges tre förvaltningsnivåer. Förvaltningsnivåerna hamnar i fokus efter som tidigare forskning har visat att en lyckad hantering av Sars-cov pandemier är samordningen mellan nationella och regionala en viktig faktor, speciellt samordningen av kriskommunikationen. I hopp om att bemöta en efterfrågan inom svensk kriskommunikationen av att röra sig bort från fallstudier, ämnar studien ge ny forskning på oprövad empiri. Bacchis WPS-ansats som analysmetod ger möjligheten att undersöka problemrepresentationen i de olika förvaltningsnivåernas kriskommunikation. Resultatet är att problemrepresentationen handlar till stor del om att stoppa eller minska smittspridningen. Individers rörelsemönster och ett bristande ansvar är vad som fortsätter driva på pandemin, enligt problemrepresentationen. Däremot hittas det inga större skillnader problemrepresentationen mellan de olika förvaltningsnivåerna – något som pekats ut som problematiskt i utvärderingar av tidigare pandemiers krishantering.