Att drama kan bidra till likvärdighet inom utbildning har framkommit i flera studier av dramaforskare, även om det då framkommit indirekt. Exempel på detta är Neelands’ (2009) resonemang om social interaktion i drama och Hattons (2020) resonemang om hur drama kan vara ett verktyg för jämställdhet mellan könen. Och i min forskningsstudie för doktorsexamen (2019) var en av slutsatserna att drama kan bidra till likvärdighet genom att deltagarna använder och växlar mellan olika strategier i en dramaprocess vilket möjliggör lärande på olika sätt. I denna paper-presentation kommer röster inom dramaforskning att sättas i dialog med andra forskarröster inom det pedagogiska fältet och då främst med Lotan’s (1997) resonemang. Hon hävdar bland annat att användande av olika uttrycksformer och grupparbete kan bidra till ökad likvärdighet i och med att det skapar möjligheter till social interaktion och möjligheter att använda olika resurser i en lärandeprocess. Hon har tillsammans med andra forskare fokuserat hur likvärdighet kan gynnas i interkulturella skolmiljöer genom användande av komplexa instruktioner. Jag gör en komparativ analys av likheter och skillnader mellan Lotan’s resonemang och slutsatser som dragits i min egen forskarstudie. Vidare så diskuteras olika faktorer som gör att drama bidrar till likvärdighet i skolundervisning. En utgångspunkt är att i den svenska läroplanen för grundskolan (Lgr22) anges bland annat att likvärdighet innebär att undervisningen ska utformas så att den möter elevers olika förutsättningar och behov samt att utrymme ska ges för olika kunskapsformer.