I denna presentation presenteras material från ett projekt som syftar till att utveckla undervisningsformer som gynnar språkutveckling hos elever i Svenska för invandrare (sfi). Särskilt fokus riktas i projektet mot användning av dels digitala verktyg och dels deltagarnas vardagliga språkpraktiker. Studien bygger på en kombination av kognitivt inriktade interaktionsteorier (Long 1981, Swain 1985, 1995) och sociokulturell teori (Vygotsky 1934/1999, Cummins, 2000). Vidare belyses inlärningsstrategier (Griffiths 2013). Med Canagarajah (2018) förstår vi lärarna och eleverna som mänskliga aktörer inbegripna i meningsförhandling. Därmed riktas vårt intresse mot resultatet av interaktionerna snarare än formell korrekthet i termer av standardsvenska, samtidigt som vi är medvetna om den roll som korrekthet kan spela i språkklassrum.
I presentationen kommer resultat att presenteras vad gäller identifiering av mönster för klassrumsinteraktion som bidrar till elevernas språkutveckling samt deras inlärningsstrategier. Materialet kommer från ett aktionsforskningsprojekt med etnografisk ansats som utfördes på studieväg 1 och 2 i två olika skolor. Material från kurs 1 B och 2 B kommer att användas här. Från 1 B och 2 B presenteras material från undervisning som byggde på elevers egna muntliga presentationer med avsikten att öppna för interaktion som närmade sig naturlig, autentisk vardagskommunikation. De interaktionsmönster som uppstod utmanade elevernas språkliga kompetens på sätt som stimulerade förhandling av mening i form av längre interaktionssekvenser. Genom dessa sekvenser praktiserade eleverna såväl varierade kommunikativa roller som språkliga funktioner. Från 1 B presenteras en undersökning av förhållandet mellan en elevs inlärningsstrategier och lärarens undervisning. I materialet dominerar minnesstrategier men även sociala strategier och kompensationsstrategier förekommer. Det finns både överensstämmelser och skillnader mellan elevens och lärarens strategier.