Denna presentation fokuserar på skrivande på språkintroduktionsprogrammet, dit nyanlända elever i åldrarna 16-19 år hänvisas innan de blivit behöriga till nationella gymnasieprogram. Studiens syfte är att undersöka hur olika språkliga och multimodala resurser används vid skrivande i svenska som andraspråk (sva) och i so- och no-undervisningen. Material från observationer och intervjuer har analyserats genom Barwells languaging as source of meaning (2018) och Hornbergers Continua of biliteracy (2003). Resultaten visade att när det gäller innehåll och sammanhang användes i princip enbart majoritetsänden av kontinuerna, samtidigt som inkludering av olika språkliga resurser och media möjliggjorde språkutveckling hos eleverna som täckte både majoritets- och minorietsdelar av kontinuerna. Flerspråkigheten värderades emellertid inte som en tillgång för framtiden och skrivande blev aldrig det viktiga verktyg för lärande det behöver vara. Eleverna fick inte stöd för den viktiga utvecklingen av sin skriftliga färdighet i olika skolämnen, genom att det skrivande som skedde där var av ett slag som kan kallas visa-att-du-kan. Skrivundervisningen visade sig i detta fall vara helt hänvisad till sva och det var upp till eleverna själva att överföra sin kunskap om skrivande till andra ämnen. Studien visar att det inte räcker med att tillåta eleverna att använda sina olika språk och att erbjuda stöd i form av studiehandledning på modersmål. För att eleverna ska utveckla de skrivfärdigheter de behöver i olika ämnen är det nödvändigt med samverkan mellan olika lärarkategorier.