Didaktikens gycklare – På vilket sätt kan Goffmans ramteori och dialogisk teori hjälpa oss att förstå mer av lärande inom drama/teater?
Presentationen har två syften. För det första föreslår jag sätt på vilka Goffmans ramteori och dialogisk teori kan hjälpa oss att förstå mer kring lärande inom drama/teater. Detta görs utifrån konkreta exempel på gymnasieelevers arbete med en teaterproduktion hämtade från min egen forskning. För det andra – och sammankopplat med första syftet – försöker jag kritiskt granska begreppet didaktikens gycklare som jag använt i min doktorsavhandling Interacting – Coordinating text understanding in a student thetre production.
Jag kommer visa användning av Goffmans ramteori i analys av hur den sociala interaktionen för ett rollarbete framåt. Inramning rör hur deltagare etablerar gemensamma aktiviteter såsom en viss typ av social situation. Inramning är en oundgänglig del av alla sociala möten och deltagarnas inramningar är dynamiska och pågår medan aktiviteten pågår. Detta gör det intressant att granska (drama)rolltagande och att uppmärksamma hybrida former av rolltagande utöver den traditionella uppdelningen av deltagares arbete i drama/teater som i-roll eller ur-roll. Jag kommer även att med stöd i dialogisk teori (med utgångspunkt i Per Linells arbeten) uppmärksamma hur deltagares kommunikativa bidrag i social interaktion bygger på och är inflätade i varandra. Kommunikationen utvecklas sällan i helt förutsägbara former. Sådan oförutsägbarhet verkar med fördel kunna studeras i konstnärlig improvisation. Samtidigt så erbjuder kontexten en rad premisser som har betydelse för vad som är möjligt att göra i kommunikationen även då det handlar om konstnärlig improvisation. Dynamiken mellan det oförutsägbara och drama/teater-arbetets premisser kommer beröras i min presentation.
Begreppet didaktikens gycklare försöker fånga in en grupp teaterelevers lekfulla kommunikativa sidoprojekt. Dessa humoristiskt och/eller emotionellt laddade kommunikativa projekt vävdes in som ett speciellt skikt i den pågående lektionsinteraktionen och visade sig produktiva i gestaltningsarbetet och lärprocessen. Den informella och gränsöverskridande karaktären hos didaktikens gycklare framstod som en tillgång för lärandet. Detta kan relateras till att sociala situationer där didaktikens gycklare tog sig utrymme kan förstås som ett slags trygga zoner i rolltagandet. Inom sådana zoner kunde nya meningspotentialer för karaktärernas relationer prövas informellt och lekfullt innan de prövades i lärarstrukturerade repetitionsaktiviteter. Ur ett vardagsperspektiv skulle didaktikens gycklare kunna uppfattas som störmoment. Ur ett analytiskt perspektiv fungerade gycklar-situationerna som tillfällen att initiera och nyansera till exempel karaktärers uttryck. Med andra ord kan didaktikens gycklare beskrivas som produktiv form av appropriering av kulturella redskap relevanta för att lösa specifika uppgifter. Dessutom kan de förstås som tecken för elevers autonomi i det aktuella lärandet.