I förarbetet till denna studie föreligger en tidigare litteraturstudie (Kalin, 2022) i vilken konstateras att viss litteraturdidaktisk forskning, däribland (Brink 1992), Persson (2007) och Dahl (2015) med sina läromedelstudier, och Helgasson (2012) med sin egen genomgång av litteraturdidaktisk forskning och debatt om kanonfrågan, alla drar en liknande slutsats – att det finns spår av en inofficiell kanon i svenskämnet. Därtill visar bland annat Larsson (2021) och Economou (2021) lärarnas inställning till en kanon i skolan genom sina studier. Kanonfrågan uppmärksammades politiskt senast 2022 vilket aktualiserat frågan igen. Skolverket (u.å.) är däremot tydliga med att påpeka att det är upp till läraren att välja genom vilken litteratur litteraturstudiet ska bedrivas. Med anledning av detta undersöker föreliggande studie sex gymnasielärares uppfattning av litteraturstudiets syfte och skönlitterära kanon i svenskämnet. Studien undersöker därtill motiv bakom lärarnas litteratururval och jämför detta med statistik från gymnasiets bibliotek. Den fenomenografiska forskningsansatsen med semistrukturerade intervjuer möjliggör ett synliggörande av lärarnas uppfattningar, och besvarar således studiens syfte och frågeställningar. Studiens slutsats är det förekommer en blandning mellan modern och äldre litteratur med en majoritet av manliga författare, samt att lärarna anser att det finns en inofficiell kanon i skolan. Detta bekräftas till viss del genom tidigare forskning, motiv bakom litteratururval, synen på litteraturstudiets syfte samt bibliotekets utlåningsstatistik. Lärarna tar också stor hänsyn till elevgruppen, språkliga aspekter samt hur de anser att litteraturen uppfyller syftet, vid sitt urval. Vad som däremot inte bekräftas är vad urvalet och en uppfattad inofficiell kanon medför för konsekvenser i undervisningen.
Svenska