Denna studie fokuserar på hur förskollärare kan arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling och inkludering i förskolan. För att få fram ett resultat har jag gjort fyra kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare. Genom intervjuerna har jag besvarat mina tre frågeställningar: -Hur uppger förskollärarna att de arbetar för att främja och stimulera språkutvecklingen hos flerspråkiga barn?, -Hur anpassar förskollärarna verksamheten för flerspråkiga barn? och -Hur uppger förskollärarna att de arbetar för att inkludera de flerspråkiga barnen?. Studien grundar sig i det sociokulturella perspektivet och information som har samlats analyseras utifrån dess centrala begrepp: proximala utvecklingszonen, scaffolding, mediering och artefakter. Resultatet visar att förskollärarna som deltog i intervjuerna har en positiv inställning till arbetet med flerspråkiga barn. De belyser bland annat vikten av kommunikation, hur viktigt det är att samtala och ha dialog med barnen. De använder sig av kroppsspråk, pekande och teckenspråk för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Olika material används och olika anpassningar görs för att dessa barn ska bli en del av gruppen och känna sig inkluderade. Förskollärarna uttrycker att det är viktigt att personalen på förskolan accepterar olikheter och visar ett intresse för barnens olika språk.