I denna uppsats har jag genomfört en autoetnografisk studie av min egna kreativa process vid låtskapande med syftet att fördjupa kunskapen om hur den kan påverkas av olika former av tidspress. Undersökningen gick ut på att skriva tre stycken låtar under tre olika former av tidsbegränsningar. Låt ett skrevs på en timme, låt två på ett dygn och låt tre på en vecka. Baserat på utvalda musikaliska huvudelement såsom arrangemang och form samt melodi och text har jag därefter genomfört analyser av låtarna genom användandet av en loggbok baserat på deras kreativa processer och på vilka sätt man kan märka skillnader, dels på resultaten men även kring hur dessa begränsningar upplevdes kreativt. Processerna utvärderas även baserat på vilken som gav bäst upplevelse av flow, detta begrepp beskrivs av Mihaly Csikszentmihalyi som ett sinnestillstånd man kan uppnå när man är helt uppslukad i ett projekt och får en bra balans mellan utmaning och erfarenhet. Slutsatsen visar på skillnader mellan de olika processerna. Dels på väntade vis, låtarna blev mer avancerade form och arrangemangsmässigt desto mer tid processen gav, den med mest tid har en mer avancerad struktur med gott om variation medans den med minst tid innehåller mer upprepning. Resultatet visar även att en väldigt begränsad process kan ge ett oväntat resultat, främst kring melodi och ackord, som skiljer sig mycket från det övriga materialet då reflektionstiden blir betydligt kortare. Processen kring Låt 2 gav bäst upplevelse när det kommer till flow. Det var ett bra möte mellan utmaning och erfarenhet där begränsningen bidrog till att nå ett snabbare resultat genom att ge en ökad känsla av målmedvetenhet och fokus.