Den alltmer digitala världen sätter krav på medborgare att kunna sortera ur ett en växande mängd data och åsikter efter trovärdig information. Den svenska skolan har sedan mer än ett decennium tillbaka i tiden satt krav på att elever ska bli framtida deltagare i samhället utrustade med en källkritisk förmåga. Syftet med studien är att undersöka hur unga elever resonerar och tolkar källkritik genom historieämnet då dessa är intrinsikalt sammankopplade. Studien undersöker hur elever tolkar källkritik, hur de tolkar historia utifrån ett källkritiskt förhållningssätt och hur de använder sig av ett källkritiskt tänkande primärt i skolan men även utan för skolan när de interagerar med ny information. Urvalet är tolv elever från en skola och frågorna besvarades med semistrukturerade intervjuer i enrum. Resultaten från studien visar att eleverna ser källkritik som ett sätt att separera dålig information från bra information med en outsagd självklarhet att den bra informationen även är sann och trovärdig. Elevernas källkritiska förmåga används inte inuti skolan förutom när läraren instruerar eleverna att göra det eller ifall de själva intuitivt misstänker någonting inte stämmer, vilket inte är ett källkritiskt förhållningssätt. Deras tolkning av historia är likställd med deras syn på vad källkritik är till för, att finna sann information om det förflutna. Studien indikerar att eleverna inte blir tränade i den metakognitiva delen av källkritik som karakteriserar högre tänkande inom förmågan, utan blir passiva mottagare av redan granskad kunskap. Detta trots tidigare forskning och skrifter i styrdokument om vikten i att låta eleverna experimentera med originalkällor i deras skolarbete, samtidigt som information om varför denna undervisning uteblir.