Syftet med den här studien är att undersöka hur f-3 lärare uppfattar arbetet med att urskilja och stötta elever i lässvårigheter i svenskundervisningen samt vilka uppfattningar lärare har om att göra extra anpassningar under svenskundervisningen. Det har genomförts sex kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med verksamma lärare. Det empiriska materialet analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av en fenomenografisk metodansats. Tidigare forskning visar att när det upptäcks att det finns störningar i en elevs läsutveckling är det viktigt med tidiga, intensiva insatser. För att upptäcka och stötta elever i lässvårigheter krävs det lärare som har ämnes- och didaktisk kunskap. Studien har synliggjort att lärarna uppfattar att elever i lässvårigheter upptäcks tidigt tack vare det obligatoriska kartläggningsmaterialet. De uppger att insatser planeras och genomförs omgående. Studien framhäver att skolor implementerar tidiga insatser på olika sätt beroende på tillgängliga resurser exempelvis specialpedagog och resurspersonal. Det framkommer att några lärare uppfattar kompetensbrist hos resurspersonal. Resultaten visar att lärarna föredrar ett varierad arbetssätt som tar hänsyn till elevers olika förmågor. Det framkommer att den sociala miljön, exempelvis klasskamrater kan också bidra till att elever i lässvårigheter kommer vidare i läsutvecklingen.
Pedagogiskt arbete, inriktning svenska