Syftet med denna litteraturstudie är att med utgångspunkt i svenskdidaktisk forskning undersöka vilken betydelse skönlitterär läsning har för gymnasieelevers läsförmåga och i förlängningen deras lärande genom läsning. Mot bakgrund av larm om att unga läser allt mindre samtidigt som läs- och kunskapsresultat i svensk skola sjunker valdes litteratur för att nå syftet. Resultatet visar att läsning av skönlitteratur har en positiv påverkan på läsförmågan och att arbeta med läsförmåga och läsutveckling gynnar lärandet. En viktig faktor för att utveckla läsförmåga och gynna lärandet är läsmängden. Samtidigt visar också resultatet att det behövs en vidgad förståelse av begreppet läsning idag i den svenska skolan då eleverna besitter kompetenser inom andra medier och annat berättande än just skönlitteratur. Resultatet diskuteras utifrån resultaten om läsmängd och skolans förutsättningar till läsning, om litteraturens status och slutligen görs en kreativ och kritisk läsning av styrdokumenten. Slutsatsen vi drar är att läsningens, och mer specifikt skönlitteraturens, plats i undervisningen är befogad och motiverad utifrån ett lärandeperspektiv. Studien visar att det kan vara fördelaktigt att låta läsningen ta mer plats än idag.