Syftet var att undersöka vilka möjligheter det kan finnas kring användning av skönlitteratur som undervisningsmaterial för området etik och livsfrågor i religionskunskap årskurs 7–9. Metoden var semistrukturerade intervjuer som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Fem legitimerade lärare i religionskunskap intervjuades. Denna uppsats utgick från det sociokulturella perspektivet och använde forskning om skönlitteratur i etik, livsfrågor, medier och bokcirklar. I resultat och analysen användes frågeställningarna som rubriker där lärarnas svar presenterades inom valda kategorier. Resultaten visar olika uppfattningar om lärarnas användning av skönlitteratur där de intervjuade lärarna ansåg att det utökar elevernas förståelse för ämnet eftersom de diskuterar gemensamt om innehållet samt tar del av olika perspektiv. En del lärare menar att man bör våga införa fler kreativa metoder i undervisningen som teater för att skapa intresse och utöka förståelsen för religion. Medan en del lärare nämner begränsningar som tid, utrymme och tillgång till böcker. Detta innebär att lärare har olika tankar när det gäller undervisning, baserat på deras egna erfarenheter. Resultaten pekar mot att det behövs mer utforskning om kreativa och estetiska metoder i religionskunskap som berättelser för att få en bättre förståelse för dess verkan på elevernas lärande.