Syftet med detta arbete är att utveckla kunskap om hur pedagoger i förskola och förskoleklass ser på barns bildskapande och hur bildskapande används i förhållande till kommunikation, uttryck och undervisning. Metoden har varit enkätundersökning och jag har baserat mina svarsanalyser på den sociokulturella teorin. Studien bygger på svar ifrån 38 pedagoger i förskola och förskoleklass i två medelstora kommuner. Av de som deltog hade något fler en lägre utbildning (gymnasium eller folkhögskola) och en stor majoritet arbetade inom förskolan. Resultaten visar att det främsta syftet med bildskapande för många pedagoger är att ge barn möjlighet att använda olika materiel och tekniker. Resultatet tyder också på att dokumentation av bildskapande sker mer sällan. Samtal om barnens bilder sker dock hos de flesta, med enskilda barn och/eller i grupp. Flertalet respondenter anser att bildskapande är en form av kommunikation och att det synliggör barnens lärandeprocesser. I studien svarar de flesta att planerad undervisning med bildskapande inslag sker ibland men det är ofta barnens intresse som styr aktiviteten. Många av pedagogerna menar att samtal kring processen i bildskapandet sker. Det speglar sig dock inte i resultatet för de syften som pedagogerna anger ligger till grund för bildskapande aktiviteter. Där tycks fokus ligga på det praktiska och mer konkreta. Resultatet av studien kan tolkas som att medvetenhet och vilja att arbeta med bildpedagogik finns hos många pedagoger men medel som tid, fortbildning och material saknas.