Begreppet bromance (från engelskans brother och romance) har under de senaste tio åren använts flitigt inom filmvetenskap och mediestudier (se exempelvis Alberti, 2013; Boyle & Berridge, 2014; Brook, 2015; Becker & Weiner, 2016; Tait, 2016; Oh, 2018), för att undersöka dataspel och internetfenomen (mem) (Green, 2019; Erlichman & Pluretti, 2021) och inom psykologiskt och sociologiskt inriktade maskulinitetsstudier (Hammarén & Johansson, 2014; Robinson et al., 2018 ; Poost, 2018; Robinson et al., 2019). Begreppet har dock sällan använts för att studera sångtexter – och såvitt jag vet aldrig tidigare applicerats på fransk sånglyrik – trots att manlig vänskap inte är något ovanligt tema inom denna textgenre. Föreliggande undersökning fokuserar på tre franskspråkiga sånger från olika epoker: Jacques Brels ”Jef” (1964), Renauds ”Manu” (1981) och ”Mon chum Rémi” (2002) av den franskkanadensiska folkrockgruppen Les Cowboys fringants. Sångtexterna utgör variationer på ett gemensamt grundtema där en manlig berättarröst försöker trösta en djupt förtvivlad manlig vän.
Enligt ovannämnda forskning kännetecknas bromance-förhållanden av en stark vänskap mellan heterosexuella män. Känslomässig intimitet är av stor vikt för relationen och fysisk intimitet kan också förekomma – men den utgör inte något obligatoriskt inslag i förhållandet. Flera film- och medieforskare poängterar att framställningar av bromance-relationer inom populärkulturen erbjuder möjligheter att problematisera frågor som rör maskulinitet och manlig identitet, men att de ofta resulterar i motsatsen: heteronormativiteten och den hegemoniska maskuliniteten tenderar snarare att förstärkas än ifrågasättas i dessa verk. Man har också påtalat att bromance-relationer ofta växer fram i homosociala miljöer där misogyna och patriarkala attityder riskerar att cementeras (Hill Nettleton, 2016; Lam & Raphael, 2018). I mitt paper undersöker jag i vilken mån dessa karaktäristika återfinns i de tre franska sångtexterna.