Flipp beskrivs i såväl skol- som vetenskapliga sammanhang som en ny undervisningsmetod där den individuella eleven och dess aktiva inlärning i sätts i centrum och där lektionstid används till diskussion och laboration, medan informationsinhämtning sker utanför lektionstid via IKT. Flipp, som har sitt ursprung i en amerikans undervisningskontext, har under senare år nått spridning i Sverige, varför det är intressant att undersöka flipp i en svensk kontext .Tidigare forskning ringar in tre intressevågor där den första vågen undersökte attityder och upplevelser av flippad undervisning. I den andra forskningsvågen studerades effekter och resultat av flipp. I den tredje och pågående vågen riktas forskningsintressen mot definitioner och filosofiska aspekter av flipp. Min licentiatstudie, med titeln Flipp i tal och handling, befinner sig i den tredje vågen. Studien syftar till att fördjupa förståelsen av flipp som undervisningsmetod såsom metoden framträder i flippande gymnasielärares tal och handling. Lärares syften med att flippa samt vilka roller och aktiviteter som framträder i den flippade undervisningen diskuteras. I studien diskuteras flipp i en utbildningshistorisk och utbildningsfilosofiskt kontext. Studien är en fallstudie som bygger på intervjuer och observationer med tre gymnasielärare som flippar sin undervisning. Studien tar sin utgångspunkt i socialkonstruktivistisk teoribildning, där Berger och Luckmann har en framträdande roll. Medan den socialkonstruktivistiska teoribildningen utgör studiens fond, utgör Deweys progressivistiska utbildningsfilosofi dess diskussionspartner. Studien visar att flipp i lärares tal kan framstå som en metod för att skapa flexibilitet och en god lärandemiljö i undervisningen samt att lärarna tänker sig att flipp bidrar till att eleverna blir aktiva. Studien visar även att det finns en diskrepans mellan den bild som lärarna framställer och den bild av flipp som har kunnat observeras.