Studien behandlar Georges Brassens och Jacques Brels vislyrik i svensk översättning. Undersökningsmaterialet består av tio översättningar av Brassens sånglyrik och tio översättningar av Brels sånger, med tillhörande källtexter. Artikeln vill besvara följande forskningsfrågor: Vilka översättningsmetoder har använts när Brels och Brassens vislyrik har överförts till svenska? Går det att identifiera någon förändring över tid? Om en sådan förändring går att identifiera, vad kan den i så fall bero på? Som klassifikationssystem används Johan Franzons modell för typologisering av sångöversättningar. Resultatet visar att en knapp majoritet av måltexterna tillhör den mest källtexttrogna översättningsmetoden, som Franzon kallar ”Nära-nog-översättning”. Därutöver hittades även exempel på varianterna ”Perspektivbytesöversättning”, ”Poängtransponering” och ”Helt ny textskrivning”. Inga texter av kategorierna ”Enstaka-ord-bygge” och ”Fonetisk kalkering” kunde hittas i materialet. Utvecklingen har gått från relativt fria måltexter till mer källtexttrogna översättningar och en tydlig brytpunkt kan identifieras i början av 1980-talet. Den ökade källtexttrogenhet som då inträdde förklaras dels av ändrade förutsättningar på den svenska marknaden för översättning av sånglyrik, dels av den konsekrationsprocess som de båda franskspråkiga vispoeterna då var föremål för i målspråkslandet.